En visa för farmor

Nu har hon vandrat vidare, nu får hon vila. Hon som var styrkan i allt som är, hon som bar hjärtat. Jag kommer aldrig få se henne le, aldrig mer få höra skrattet som bodde så nära henne. Aldrig mer ska hennes händer röra sig över mat, disk och blommor, aldrig mer över min kind. Aldrig mer ska någon spela på gitarren, inte så som hon gjorde, inte så hängivet. Tystnat har nu alla historier om förr, alla förhoppningar om nu. Aldrig. Jag sörjer hennes kloka ögon, hennes sätt att alltid ha svar, förmåga att få de runt omkring sig göra bättre, inte av order utan för att hon var så äkta. Jag önskar jag kan bli det,som hon. Ingen sjukdom böjde henne, inget som hände krökte hennes rygg, inget som fanns på denna jord kunde på något sätt få henne sluta älska, och göra gott för de som ingen hade.

Farmor. Älskade farmor. Hur stor kan en saknad bli, hur kan det äta en människa. Jag vet inte. Jag vet bara att du inte är här och hur det värker av sorg. Älskar dig, alltid.

Kalas!

I morgon har mitt lilla hjärta sjuårskalas, Han har gått på tå hela dagen. Med största andakt har han placerat ballonger och serpentiner. Min fina. Tiden med barnen är som en liten bris mot kinden, ljuvlig, svalkande, en lisa för själen. Det är med med hjärtat de gör saker, de små. Utan baktankar. Nu sovaer han gott, och storebror också, själv smuttar jag på kaffe och försöker att inte bli sentimental och blödig.. Det var ju inte länge sen vi firade två årsdag , inte länge sen med blöjor och napp! Med ett stick av separations ångest ska jag snart gå och sova. Behöver ladda för imorgon.. med barn, ballonger och Bakugan tårta

Boktips

Tänkte bara snabbt titta in med boktips, tycker att människor läser på tok för lite ( och nä, ljudböcker räknas inte :D ) I alla fall här är boken ni absolut inte ska missa! Den är en härlig blandning råa detaljer, spänning.. lite Indiana Jones över det hela. Jag älskade den från första sidan till den sista. Skriv gärna vad ni tycker efter att ha läst den!

Det kom ett brev

Fick finaste brev av kärlek idag på ett papper som var format likt ett hjärta. På pappret står det vad kärlek är taget ur en snart nioårig pojke till sin mamma. Det är starkt dom orden, det känns och det värmer. Han har blivit stor nu, så stor att han kan lämna sitt uttryck på ett papper. Jag kunde inte lägga undan den i en låda utan den sitter nu i ram i mitt rum. Där den hör hemma, närmast mig.

en liten dikt

Tiden står stilla,

utanför dansar solen.

Det är sommar nu,

det mörka är över.

Över myrar och ängar

dansar vindar,

bjuder älvorna till dans.

Det är sommar nu,

kylan är död.

Över hustak och asfalt

smeker lukter,

mina fötter känner gräset

På fotbollsplanen

rör himlen era ben-

Änglar sover stilla

sövda av barns skratt.

Det är sommar nu,

döden vilar i hösten.

Det är sommar

inget ont lurar

i äppelträd,

i löv av björk.

Svalorna har byggt bo,

i tegelpannorna till mitt hus.

Jag har en del av himlen

i mina rum.

Nätterna doftar syrén

och inte ens mörkret

är mörkt.

Det är sommar nu,

jag vilar tryggt

i gryningen.

kunskap jag snappat upp, och som jag bjuder på i brist på ett riktigt inlägg

Det sägs att barn tål allt utom ett. De klarar av ilska, de klarar av skuld, allt överlever dom, förutom skam. Skam dödar ett barn. varför det är så är ganska enkelt att förstå. Det andra kommer utifrån, skam kommer inifrån.

om stort och om litet

Du la din hand i min och vi kröp ihop där på madrassen. Vi gjorde oss osynliga, när visaren tog ett steg framåt var vi redan glömda. Vi låg där och talade om stort och om litet. När de andra nästan mindes oss kröp vi ihop ännu mer och låg alldeles alldeles stilla, fnissande tystade vi varandra, som barn. Ja vi var som barn som kröp utmed buskar för att palla äpplen i en trädgård.

Jag frös lite och du svepte filten om oss, där låg jag sen och andades din hud, du luktar sommar. Vi höll om varandra där, mitt i rummet. Mitt ibland alla och osynliga. Vi valde bort nu, detta var våran stund. Mina fingrar följde ditt käkben och du log så där som bara du kan. Du målar bilder med din mun för mig. Om barn, hus, timlånga frukostar och skratt. Du målar så vackert. Du smeker varje ord med din tunga.

Vi gör allt för att behålla stunden, innan vi syns, reser oss och går sönder. Vi vet både du och jag att tiden håller på att rinna ut. " Vill du veta något hemligt? " sa du och i mitt öra viskade han det som inte fick talas. I ett trollslag var förtrollningen bruten. Vi syntes och du drogs ifrån mig. Våra ögon knöt band, band för att hålla i evigheter.

Madrassen är under min säng nu, jag kan fortfarande andas dig. Jag bär din hemlighet med vördnad till det att jag kan ge den tillbaka till dig. Nästa gång vi ses ska jag ta fram den där madrassen och vi ska krypa ihop som förr, men synliga.

Och vi ska tala om stort och om smått.