Det är pianospel, en stråle sol smeker havskanten. Lukten av tång och varm sten leker med mina sinnen. När jag står där, på klippan nära horisonten, då känner jag livet riva i mig. Är det så här att dö? Stannar allt upp? Är det som det där djupa andetaget man drar på morgonen, innan man sätter på kaffet, det där absolut första, är det så det är? I en blinkning är du i en annan verklighet.. Undrar just om jag kommer att trivas att vara död.. Är det vackert där som här? Här ligger barnen på mage och fiskar krabbor, deras skratt formar pärlor i rad, ett sånt där radband. Ovanför mitt huvud svävar fiskmåsar och något inuti vill skrika med dom.
Tänk alla de där rapsfälten man sprang i som barn, och de där brännässlorna, de gjorde så vansinnigt ont.. Fast jag skulle nog sakna dem också.. om jag dog nu menar jag..
De flesta säger att man somnat in, det gillar inte jag. Jag vill va beredd, veta att nu, nu gäller det. Jag vill kunna känna hela processen igenom, och veta vad som hänt när jag kliver ut där, på andra sidan.. ( av vad? )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar