Alla bär vi vingar

Jag är åklagare, jag är domare. Jag är min egen bödel.

Varje kväll ställs jag till svars, jag befinnes skyldig, varenda kväll.

Det är skuld jag bär på mina axlar, det är blod på mina händer.

Tungt är regnet mot min hud.

Vi gör alla vad vi kan för att överleva, vi är djur, hyenor.

Vi flockas vid liken av dom som inte höll hela resan. Rovdjur.

Vi blottar våra tänder mot varann.

Min rygg har tagit emot många knivar och kanske är jag en smula bitter.

En aning ledsen. Kanske är jag härdad.

Min egen värsta fiende är jag, så som du är din.

Vi kan inte fly.

Vi har ingenstans att gömma oss.

Jag tror att vi alla bär vingar, vi kommer bara inte ihåg hur vi använder dom. Kan du lära mig? Dina ord söver mig, alla dessa löften, all närhet. Vem var du alla de där gångerna, vad ville du mig? Vad vill du mig nu?

Varje kväll står jag framför min spegel och tvingar mig möta mina egna ögon. Skuld är inte vackert.. Skuld är blodsmak. det är tårarna du kväver om natten i din kudde.

Skuld är kniven du hugger i den som står brevid.

Ja, vi bär vingar.

Vi minns bara inte.