En ode till två söner

Det vackra tar mig, bär mig, Det är era leende. Hos er är alla sagor sanna, sagor om drakar, riddare och prinsessor. Ni lever varje dag med livet framför era fötter.

Jag bar er en gång, nära mitt hjärta, i min själ bär jag er än.

Hos er är varje dag ett äventyr, vägen till skolan är full av mysterier och möjligheter. Världen är snö och era leenden bär löften om sommar. Med er är det julgran och pepparkakor, varje natt vilar änglar vid era andetag. Det är fullkomligt.

Vad gjorde jag innan er, vid vad för sorts sanning lutade jag mina axlar? innan er..

Jag minns att tiden stannade när ni kom, att det höll andan, nästan bävade inför det vackra som var ni, det som är. Klockan saktade ner och alla skuggor jag bar på vek undan. Det var magi.

Era fötter sjunger sånger mot våra golv och er glädje är ren, så oförstörd, trots att ni är äldre idag. Min bön är att det alltid får vara så. Låt varje dag vara öm och rättvis.

Så går min bön: " Skona mina barn".

Vad gjorde mina armar innan de höll er? Av vilken anledning slog mitt hjärta?

Kanske väntade jag er.

Kanske visste jag,

att ni skulle komma.

Kanske därför