Det är fint

Det är natt och staden sover.

Min andedräkt bildar små moln och trots min jacka fryser jag.

Stjärnorna leker tittut mellan molnen och månen lyser mild.

Det talas om en stjärna natten då Jesus föddes, en stjärna som lyste stark och klar,

som ledde de tre vise männen till krubban. En stjärna som vakade.

Det är fint.

Tänk sen på att det är samma himmel, nu som då.

Det är samma himmel.

Det är natt nu och staden sover.

Alla har fått förmågan att drömma. Förmågan att föda visioner.

vi måste bara tro att vi är bra nog. Att vi duger som vi är.

För då, bara då, är vi fria.

En dröm känner inga begränsningar, den lyfter din själ,

den lyser upp ditt ansikte.

Som stjärnan över krubban gjorde.

Den leder dom till dig.

Det är fint.

Det är natt nu och staden sover.

Jag lyssnar noga men himmelen är tyst och alla mina frågor seglar obesvarade likt flarn av

guld uppåt mot det svarta. Jag bestämde mig för att leva, inget mer.

Jag fimpade cigaretten tittade upp och log.

Jag vet inte om han hörde mig, men jag tror han log tillbaka.

Det är fint.