Jag fångade dig idag, för en liten stund vilade du mot min handflata. Det var så vackert, så skört. Du vilade dina vingar och sedan flög du vidare. Lämnade mig där, andlös. Jag ska alltid vårda de där sekunderna, ära dom. Då när du var hos mig. På den korta tid där i min handflata lärde du mig att förlust är en gåva. Man växer av att sakna, man lär sig se dom man har runt sig annorlunda. För de är där, de är inte försvunna. Du flög vidare, jag tror din resa var mot solen. Du lyser för mig.
Det är kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar