om du har dig på din sida

Jag blev uppfostrad att gå med ryggen rak.

Det måste man i en värld som ser ut som vår.

Jag fostrades till att ta ansvar för vad jag gör,

ta konsekvenserna av vad jag talar.

Ja, jag har gjort misstag, en del riktigt stora, en del mindre.

Jag har vunnit en del och ibland har jag förlorat.

Också jag har förlorat.

Jag blev lärd att om jag faller till backen så ska jag resa mig igen, och fortsätta gå. jag har lärt mig att aldrig bli besegrad. Att bli oövervinnlig.

Men vad gör du de stunder då själv är din egen fiende? Hur vinner man den kampen? Hur vinner man över självförakt? Genom vilja.

Rent och enkelt.

Om inte jag står på min sida gör ingen det.

Det finns stunder då jag har övergett mig. Lämnat mig döende på golvet. När jag slagit mig själv för att jag lät mig bli sårbar alla de där gångerna.

När du gick för andra gången tog du det som levde i mig med dig. Du tog allt jag gett och sköt det ifrån dig, jag kom för nära. Jag kan se det nu. Också du har murar.

Alla bär vi sköldar.

Det var vrede som drev mig , kanske var det hat,

eller kanske ville jag bara bli älskad..

Nu när jag ser tillbaka vet jag inte längre, men jag var förlorad.

Spillran av det som var jag ärrade den jag är idag.

Ibland när min själ drar mig mot avgrunden, känner jag suget i magen. Men jag hoppar inte, jag väljer att leva. För det är så det fungerar. Varje morgon, varje dag, varje timma måste man välja om man vill leva eller om man bara vill existera..