en pappa och ett barn

Jag undrar så vad du tänker på , du lilla, där du vilar i pappas famn.

Han håller dig så ömt och så försiktigt, rädd för att du inte ska hålla.

Din lilla fot vilar i hans kupade hand.

Med sina armar vill han skydda dig mot världen,

du är så liten att hjärtan brister.

Vart vandrar dina ögon i pappas armar?

Likt en åskådare står jag utanför och ser magi hända.

När era blickar möts och ni förstår att ni alltid kommer att finnas.

Ni har getts till varandra så som mamma burit dig, så bär nu pappa.

Så kommer vi alltid att bära dig

Du har slutit dina ögon och slumrat till, pappa vågar inte andas. Hänförd.

Vad drömmer du, mitt älskade barn, du som bara erfarit en pappas armar.

En mammas hjärtslag.

Vars hjärtslag slagit samtidigt som mina.

Så här i minuterna efter att du anlänt så känner man livet.

Och lär sig frukta döden.

Mitt äskade lilla barn, pappa stryker över ditt huvud.

I sin själ avger han ett löfte, att stå vid din sida,

att försvara, att beskydda.

Han behöver inget säga, jag ser det i hans ögon.