tisdag 4 januari 2011

frustration

Idag känns min kropp för trång, det är så mycket jag i mig som vill slå sig fri att huden är i vägen.Jag vill skrika från hustaken. Jag vill fånga snöflingor i mina händer, bygga lyktor.
Jag vill vara fri.

Jag vet inte vad jag ska göra av alla ord, alla sanningar, allt det som jag samlat och som givits mig. Vet inte vart jag ska börja och därför står jag still precis här. Här.
Jag borde vara där.
Jag vet det, Du vet det.

Jag har syndat , framför allt mot mig själv, men även mot de jag har omkring mig. Jag har förringat mina gåvor, mitt kall..
Vad är en människa utan passion? Ett skal endast. Ett skal utan drömmar, aska för vinden.

Men när passionen väcker mer frågor än svar vad gör man då?

I stjärnorna har tiden byggt bo. Tidsåldrar har passerat så kommer även vår att göra. Natten är aldrig långt borta och som pärlor viskar de löften om andra tider. Om natten är lång så följs den av dagsljus. Jag skriver, jag lever, det räcker långt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar