Syster

Tiden ligger som spindelväv på våra golv. Hand i hand , sida vid sida ligger vi där. Två öden, två hjärtan. Vi behöver inga ord, inga ljud. Utanför vandrar månen men här innanför andas vi inte. Vad som band oss samman vet jag inte, kanske var det våra själar som fann ro i varandra. Kanske var det ärren vi bar. Syster.

Vi var andra då, i början. Fjorton och på väg mot hundra. Minns du det? Hand i hand rusade vi blint över den snötäckta marken. Vi jagade var, aldrig jagade. Men vi sökte en drake att dräpa. Det fanns ingen drake syster. Jag vet det nu. Det. Fanns. Aldrig. Någon. Drake.

Bara vi, du och jag.

Vi har levt våra liv på samma sjukhus, bara i olika korridorer, lät jag min hand vila mot väggen visste jag att din hand skulle finna min.. Och de skulle vila där emot varandra. Kanske var det galenskap men spelar det någon roll?

Jag tog lite spindelväv i min hand och gav dig det, där på golvet. Det är tid nu syster, använd den.